-1
Imorgon åker vi. Jag längtar som ett barn dan före dopparedan! Jag tror jag har fixat allt nu. Strykit, packat ner kortlek, adapter, telefonladdare....Tog cykeln ner till stan och köpte marmeladgodis som jag ska ge till Laura när vi kommer till henne. Man borde ge bort choklad när man kommer från Belgien, men efter en tågresa+24 timmar i bilen så är den nog inte så kul att få längre.
Att det kan pirra så i magen när man ska resa till ett ställe som man har varit på hundramiljoner gånger redan. Italien har alltid haft den effekten på mig. Pirr i magen. Som att komma hem. Tänk vad många tårar, svordomar, förbannelser som kommit från mig när Italien inte har betett sig som jag tycker att man borde bete sig. Logik, vanligt sunt förnuft, artighet, allas lika värde, byråkrati och stämplar, käringar i snabbköpet som tror de har företräde bara för att de är signore, töntar som tror man är villig bara för att man kommer från samma land som Anita Ekberg.
Men tänk vad underbart det vore om man kunde konsten att leva på samma sätt som italienarna gör. Tänk vad fantastiskt att en italiensk pojke kan säga till sin flicka "titta vad vacker månen är ikväll" eller "ditt leende är mitt solsken" utan att det låter töntigt. Tänk vad fantastiskt att för dem gör det faktiskt skillnad huruvida skinkan de ställer fram på bordet är köpt i butiken i hörnet där de känner ägaren eller på det stora snabbköpet. Tänk vad fantastiskt att gammelmormor som numera är hundra år och inte har alla hästar hemma faktiskt åtnjuter väldigt stor respekt för hon har fostrat elva barn, tvättat, skurat och kokat pasta hela livet och inte en sekund önskat att hon vore någon annan stans.
Fast sen finns det ju väldigt många aspekter av Italien som man inte kan blunda för. Vad händer tex med de gamla som inte har turen att ha några barn som kan ta hand om dem. Vad händer med de arbetslösa som inte har föräldrar som kan försörja dem? Och vad händer med alla unga pojkar som när de står inför valet att knega på en fabrik tolv timmar om dagen för några hundra euro i månaden istället kan välja att jobba för en arbetsgivare där de blir utrustade med motorcykel, mobiltelefon, pistol, samt undan för undan får väldigt mycket status och makt, plus tjänar tio gånger så mycket? Klart de inte väljer fabriken.
Efter dessa reflexioner ska jag gå och lägga ner det sista i väskan...
Att det kan pirra så i magen när man ska resa till ett ställe som man har varit på hundramiljoner gånger redan. Italien har alltid haft den effekten på mig. Pirr i magen. Som att komma hem. Tänk vad många tårar, svordomar, förbannelser som kommit från mig när Italien inte har betett sig som jag tycker att man borde bete sig. Logik, vanligt sunt förnuft, artighet, allas lika värde, byråkrati och stämplar, käringar i snabbköpet som tror de har företräde bara för att de är signore, töntar som tror man är villig bara för att man kommer från samma land som Anita Ekberg.
Men tänk vad underbart det vore om man kunde konsten att leva på samma sätt som italienarna gör. Tänk vad fantastiskt att en italiensk pojke kan säga till sin flicka "titta vad vacker månen är ikväll" eller "ditt leende är mitt solsken" utan att det låter töntigt. Tänk vad fantastiskt att för dem gör det faktiskt skillnad huruvida skinkan de ställer fram på bordet är köpt i butiken i hörnet där de känner ägaren eller på det stora snabbköpet. Tänk vad fantastiskt att gammelmormor som numera är hundra år och inte har alla hästar hemma faktiskt åtnjuter väldigt stor respekt för hon har fostrat elva barn, tvättat, skurat och kokat pasta hela livet och inte en sekund önskat att hon vore någon annan stans.
Fast sen finns det ju väldigt många aspekter av Italien som man inte kan blunda för. Vad händer tex med de gamla som inte har turen att ha några barn som kan ta hand om dem. Vad händer med de arbetslösa som inte har föräldrar som kan försörja dem? Och vad händer med alla unga pojkar som när de står inför valet att knega på en fabrik tolv timmar om dagen för några hundra euro i månaden istället kan välja att jobba för en arbetsgivare där de blir utrustade med motorcykel, mobiltelefon, pistol, samt undan för undan får väldigt mycket status och makt, plus tjänar tio gånger så mycket? Klart de inte väljer fabriken.
Efter dessa reflexioner ska jag gå och lägga ner det sista i väskan...
Kommentarer
Trackback
