fragolina

1. Doften av bränd jord, het fuktig luft och salt hav
2. Sen kväll på terrassen och se månbelyst Vesuvius tvärs över bukten med lanternblinkande båtar emellan
3. Pizza på Pizzeria Brandi med röda rosor på borden och mandolinklinkande trubadur
4. Vespor i natten
5. Svettfuktig hud direkt efter duschen
6. Kvällspromenad på stranden
7. Iskall vattenmelon
8. Sicilianska cannoli
9. Limoncello i isat glas efter en sen middag
10. Bli kysst under månen av en mycket speciell man...

Har sett två filmer den senaste veckan. Båda två är inte av den kategorin filmer som jag vanligtvis brukar se, men det gör dem faktiskt mer intressanta eftersom de vidgar vyerna lite.

Den ena, "In Bruges" var till en början väldigt rolig. Man skrattade åt dråpliga kommentarer och man fick uppfattningen att filmen ville vara en komedi. Men efter ungefär halva filmen blev den blodigare och råare och tonen hårdnade och filmen övergick därmed till att vara en ren och skär gangsterfilm. Då stelnade leendet till på läpparna. Jag tyckte också att i samma veva började man överdriva med de dråpliga kommentarerna och jag uppfattade faktiskt filmen som rätt rasistisk. Den vinner dock några poäng på att de rasistiska kommentarerna inte riktades till en grupp, utan de haglade lite hur som helst och bland de drabbade var bla belgare, irländare, amerikaner, dvärgar, homosexuella, prostituerade... Men det gör filmen ändå inte mindre osmaklig; jag tycker till exempel att sekvensen då den amerikanske dvärgen köper sig kärlek av en prostituerad är lite väl magstark. Den förlorar även poäng på grund av allt blod som sprutar, hud som fläks upp av pistolskott och skallar som spräcks när de slås i marken. Det finns väl folk som gillar att se på sånt men jag tillhör inte denna grupp. Men filmen vinner också en hel del poäng för miljön. Den är inspelad i Brügge vilket gav en fantastisk ram till filmen med stadens medeltida arkitektur och kontinentaleuropeiska charm.


Den andra filmen var "Hancock". Här ska jag erkänna att jag blev positivt överraskad. Idén är ju rätt töntig (en modern tappning av Stålmannen) och storyn väldigt tunn (bad guy blir good guy). Vilsen alkoholiserad uteliggare med övermänskliga krafter vill rädda världen men på grund av alla brustna illusioner och aggressioner han bär på blir han i stället en bad guy för han struntar i konsekvenserna när han ska rädda folk och hans hänsynslöshet gör att han får opinionen emot sig. Filmen driver lite med superhjälten som sådan och när the bad guy får hlälp av en PR-konsult för en restyling i syfte att vända opinionen så blir den rätt kul.

Det är så varmt här men trots att det faller sig naturligt att klaga på värmen så ska jag inte göra det eftersom jag fram till förra torsdan gnällde över att det regnade varje dag. Det enda jag grämer mig lite över är att här sitter jag i Bryssel där det är låååååååååångt till havet och några svala insjöar finns heller inte.... Då känns det faktiskt lite sorgligt att tänka att hemma i fina Stockholm med omnejd ser det ut så här:



Jag kanske ska göra som barnen och gå ner och plaska i fontänen nedanför vårt hus:

Nu har jag rett ut begreppen lite efter att ha fått en fråga i en kommentar till bloggen häromdan. Det finns alltså två kissande statyer i Bryssel. Den mest kända är ju denna:


Manneken Pis. Som på flamländska betyder kort och gott "liten man kissar". Det finns många legender om vad den lille pojken egentligen symboliserar och det är nog omöjligt att få veta sanningen. En vanlig historia är att en pappa besökte Bryssel med sin lille son. Pojken sprang bort sig varpå pappan oroligt letade överallt. Till slut hittade han sin pojk kissande i ett gathörn. Han ska då ha blivit så glad över att ha återfunnit sonen att han lät resa en staty av tacksamhet till de lokala stadsborna som hjälpte till att leta reda på pojken.

En annan legend är att Bryssel på 1300-talet blev attackerad av fiender som ville erövra staden. Fienderna placerade bomber och kanoner på stadsmurarna och staden skulle ha satts i lågor om det inte varit för en liten finurlig pojke som ställde sig att kissa på stubinerna så att de inte kunde fatta eld.

En staty av en kissande pojke har troligtvis stått i detta gathörn sedan 1300-talet, då huggen i sten. Men på 1600-talet ersattes den av en bronsstaty efter att den ursprungliga blev stulen. Dagens staty är en kopia av denna bronsstaty som även den blev stulen på 60-talet.


Den andra kissande statyn är Jeanneke Pis, som är en modernare staty. Den restes 1987 och utgör en kvinnlig motpart i jämlikhetens namn. Bakom denna staty verkar det inte finnas några speciella legender utan dess enda syfte förefaller vara att underhålla förbipasserande.

Det finns även en liggande staty på Grand Place som föreställer en kvinna. Denna staty ska ha magiska krafter; om en ogift kvinna rör vid den kommer hon inom en snar framtid att bli gift.

Här är resultatet av snäckorna vi plockade på stranden i Renesse

Nu har det varit bloggtorka ett par dar. Mamma har varit här och det har inte funnits så mycket tid till bloggande. Så nu kommer här en uppdatering. Här nedan sitter vi på fredagkvällen och äter fisksoppa:



Recept Fisksoppa
morötter
potatis
fänkål
rödlök
vitlöksklyftor
ca 1 liter fiskbuljong
lite vitt vin
1 burk krossade tomater
saffran
lagerblad, timjan, fänkålsblast
Fisk i bitar (tex lax och någon vit fisk + räkor/musslor)

Fräs grönsakerna och häll på vinet, tomaterna, saffran och buljongen. Koka tills grönsakerna är mjuka. Lägg i fisken och koka ett par minuter. Voilà!



Lördagsutflykt



Här står jag vid kanalen i Veere, Nederländerna. Vi gjorde en fantastisk utflykt på lördagen upp till nederländska kusten. Vi solade, plockade snäckor, kunde ha badat för det var ca 20 grader i vattnet (men vi var för lata för att byta om till badkläder), hade picknick på stranden, åt glass och frites. På kvällen hemma igen gick vi ut och åt på en restaurang på Grand Place. Det var en underbar kväll. Varmt, somringt och vi var sådär skönt trötta och avslappnade efter dagens utflykt. Jag åt moules et frites. En favorit! Så här glad blir man om man äter musslor en ljummen sommarkväll på Grand Place:

Nu är mamma här. Igår eftermiddag blev det kortspel och rosévin här hemma och på kvällen lagade jag lite pasta (min supergoda egenkomponerade variant med räkor, avokado, vitlök, tomat, mozzarella, rucola, basilika och mynta - man kan inte sluta äta!!) och till det hade vi mer rosévin. En väldigt trevlig kväll!

Idag ska vi åka ner på stan och titta lite. Måste ju visa mamma Manneken Pis, Grand Place, pralinbutikerna mm.

Dagens shopping i Wijnghem gav strålande resultat. Här i Belgien fungerar det så, fick jag lära mig idag av experterna, tre 15-åriga mycket shoppingmedvetna tjejer, att rean börjar i början av juli och pågår i en månad. Efter en vecka inträffar den "första sänkningen". Priserna sänks ett steg. Och folk blir ännu galnare. Efter två veckor är det den "andra sänkningen" och folk river och sliter ännu mer i varorna. Sista veckan skänker de mer eller mindre bort varorna. Hysteri utbryter. Men alla vågar inte ha is i magen och vänta till sista veckan så redan nu efter två sänkningar var det ganska utplockat. Dock gjorde jag några kap idag.


Vanliga blåa jeans. Det var på tiden. Varje gång jag böjde mig ner sa det ritsch i de gamla och hålet revs upp ännu mer i baken. Tyvärr hittade jag inte samma modell, för de var grymt sköna. Men dessa är samma märke men en annan modell. Jag tyckte de satt bra direkt och det brukar vara ett bra tecken. Känns de inte 100 direkt när man får på sig dem kommer de knappast sitta bättre senare.


Den här söta korallfärgade toppen var nersatt 30 %. Ett kap! Och passar jättefint till de vita jeansen som jag också hittade:


50 %. Då har man inte råd att låta bli. Jag har inte ägt ett par vita jeans på över 15 år men det är väldigt snyggt så jag slog till.

Idag ska jag åka med några vänner till Wijnghem som ligger strax utanför Antwerpen. Där finns Belgiens största shoppingcenter. Egentligen skulle det räcka med ett litet litet shoppingcenter för det enda jag verkligen behöver är ett par jeans. Mina gamla som jag har haft i stort sett varje dag i tre år har fått ett stort hål i baken så det är verkligen dags att skaffa ett par nya. Får se vad jag hittar idag. Men hittar jag inga jeans så hittar jag säkert något annat...

Idag var det Belgiens nationaldag. Kunde inte finnas ett bättre tillfälle att ta reda på lite mer om landets historia. Vi åkte till Waterloo som ligger ca 12 km söder om Bryssel där vi gick på Wellingtonmuseet. Här fick man veta en massa intressanta saker om Slaget vid Waterloo som stod den 18 juni 1815 mellan Napoleons armé och den allierade styrkan vilken leddes av duke Wellington. Ganska känt är ju att Napoleon besegrades, abdikerade och landsförvisades till St. Helena.



Hertig Wellington, "järnhertigen", här nedan sittande vid skrivbordet i det rum i Waterloo där han sov natten mellan 17 och 18 juni 1815, natten innan slaget, lyckades med sina 67 000 man besegra den överlägsne Napoleon som hade 73 000 man.



Nationaldagen firas den 21 juli då Kung Leopold I denna dag 1831 svor kungaeden och därmed blev det självständiga Kungariket Belgiens förste kung. Det som idag är Belgien ingick på 1500-talet i Nederländerna som då tillhörde Spanien ("Spanska Nedeländerna"). På 1700-talet tillföll dessa områden Österrike och blev då "Österrikiska Nederländerna". Mot slutet av 1700-talet tillföll de Frankrike. Efter Wienkongressen 1815 sammanfördes dessa provinser med den ursprungliga nederländska republikens område till konungariket Nederländerna under huset Oranien. Men detta vållade stora problem eftersom de sammanförda områdena skilde sig kraftigt språkligt, religionsmässigt och även i seder och bruk. 1830 proklamerades Belgiens självständighet från Nederländerna och året därpå kröntes Leopold till landets första kung.

Igår kväll lät jag mig övertalas till att gå och se "Kung Fu Panda" på bio. Jag hade verkligen inga förväntningar, utan förberedde mig snarare på att sluta ögonen och vila lite efter den intensiva helgen. Min morot var att om jag gick med och såg denna film så går vi och ser "Brudens bäste man" ikväll. Jag blev överaskad. Filmen var rolig, spännande, hade fascinerande och vackra bilder och man gick därifrån med en varm känsla i magen. Den lilla (lilla och lilla...) tjocka pandabjörnen som tycker så mycket om att mumsa kakor visar sig ha en livsinsikt som slår de flesta superintelligenta människor i vårt samhälle. Vi söker och söker efter svaret på livets gåta och vänder upp och ner på varenda liten sten som kommer i vår väg. Men svaret finns närmare än vi tror.

Söndagen började bra. När klockan ringde klockan 8 såg det ut så här från sovrumsfönstret:



SOL!! Men det varade inte länge. Efter ett par timmar kom molnen och regnet. Så istället för picknick i parken fick det bli kalas hemma.


Tur att det fanns en söndagsöppen affär i vårt kvarter annars hade det inte blivit någon pastiera. Jag hade gärnat delat med mig av receptet men tyvärr har jag fått veta att det är hemligt. Varje napolitansk husmor har sitt eget recept som är anpassat efter familjens smak; vissa har i mer citron, vissa mer kanel, vissa något annat. Fabio använder sin mammas recept och jag ska helst inte lägga mig i tillredningen. En gång föreslog jag att han kunde ha i lite mer kanel, men det gick inte, då skulle det inte bli "rätt" smak. Men jag kan avslöja vilka ingredienser som ingår: En pajdeg som fylls med en röra av ricotta, ägg, kanderade apelsin- och cederskal, rivet citronskal, kanel, smör, mjölk samt apelsinblomextrakt. Det är egentligen en traditionell påsktårta men hemma hos oss är det Fabios traditionella födelsedagstårta.


Aperitivo med de först anlända gästerna.


Efter maten plockades gitarren fram och det sjöngs napolitanska sånger.


Tanti auguri a te!


Alla XX ljusen fick inte plats på tårtan, men de 8 som fick plats lyckades Fabio blåsa ut i en blås. Utan att florsockret blåste upp.

Dags att gå och sussa. Vi har väl hunnit med ungefär hälften av det som vi skulle göra idag. Men vi får nog vara nöjda ändå; den här helgen var ägnad åt fredagens flyttkalas och picknicken, vilken ska äga rum imorgon. Idag har vi därför gjort diverse inköp. Picknicken får vi nog dock pga ostadigt väder ha här hemma. Vi skulle göra napolitansk pastiera i eftermiddags, men vi upptäckte att vi glömt att köpa ricotta, vilken är en grundläggande ingrediens. Så vi får ställa klockan tidigt och baka kakan imorgon istället.

Idag har vi även varit på Ikea. Säkert för tjugonde gången sedan i mars.... Vi köpte till tre köksstolar. När dessa monterades så var personen som skruvade (jag nämner inga namn) så ivrig med den nya fina elektriska skruvdragren att skruven skruvades rakt igenom och gick ner i det fina skrivbordet som användes som underlag. Hålet som blev i stolsitsen döljes lätt med den fina dynan som vi köpte till. Hålet i skrivbordet blir knepigare att dölja...

Gårdagens flyttkalas blev lyckat! Allt uppätet (utom två pizzabitar) och många skratt!
Nedan ett axplock av aftonen.


Äppelgifflar. En improvisation. Fyllde bullarna med rivet äpple, riven
mandelmassa och vanilj. Blev kalasgott.


Pizza klar för gräddning


Mormors stickesockor fick högsta betyg!


Cin cin!


Min prins!

Fredag. Förberedelserna inför kvällens flyttkalas har börjat. Jag har många moment på gång samtidigt men det är det som är roligt. Nu har jag bullarna på jäsning. Peston står färdig i kylen. Här nedan har jag satt in lite bilder från de olika momenten.




Bulldegen. Bullarna som jag gör här i Belgien blir inte riktigt som hemma i Sverige. Antar att det är jästen som är annorlunda. Mjölet har faktiskt inte riktigt samma konsistens som svenskt mjöl heller. Vet inte om det kan påverka degen. Förmodligen. Jästen utgör ett av mina större bryderier faktiskt sen jag flyttade hit. Den säljs i små kubpaket precis som hemma i Sverige. Och man hittar den i kyldisken där mjölk och smör mm står. Så inga konstigheter där. Konstigt däremot är att paketen väger 42 gram. Hemma väger ett paket 50 gram. Jämnt och bra. Jag bakar en bullsats på 5 dl mjölk med ett 42 grams paket så det blir inte fel för att det är lite mindre jäst i degen. Jag tycker bara det är så konstigt hur man kan få för sig att göra såna udda paket. Fast en belgare som kommer till Sverige och ska baka sin Tarte Traditionnelle à la Grandmère tänker kanske likadant: "Dessa svenskar är väl för konstiga, hur kan de ha 50 grams jästpaket? För att göra en enkel Tarte behöver man ju bara 42 gram. Hur sjutton tänker de???" Man utgår lätt från att det man själv är van vid är det rättaste av alla sätt.



Utbak.


Bullar klara för jäsning.


Här gör jag peston. Jag blandar basilika, mynta, timjan, origano, persilja,
salvia, vitlök, parmesan, pecorino, pinjenötter och olivolja. Blir lite annorlunda
smak eftersom jag blandar olika örter. Lite piffigare än vanlig traditionell
pesto.


Kaffepaus!

Måste börja planera för morgondagens middag. När vi flyttade i mars fick vi hjälp av några snälla kompisar som hjälpte till att tömma våra gamla lägenheter, bära kartonger och möbler, montera IKEA-möbler... Vi ville givetvis bjuda på middag som tack för hjälpen men tiden har runnit iväg och den gången vi föreslog ett datum så var de flesta bortresta. Nu är vi i mitten av juli och fyra månader har gått sedan flytten.... Men imorgon ska vi iallafall ha flyttkalas!

Jag ska laga middag till fyra stora starka karlar. Hmmm vad ska jag hitta på.... Vore det svenska muskelknuttar hade jag kanske satsat på något skogshuggaraktigt. Kött. Potatisgratäng. Rabarberpaj. Men av mina flyttgubbar är tre italienare och en ecuadorian. Så jag tänkte att det får bli något mer sydländskt. Med något litet svenskt inslag tror jag.

Pizza. Ja, de är ju italienare....
Farfalle al pesto di mille erbe (tusenörtspesto, dvs basilika, mynta, origano, salvia, timjan och persilja)
Kanelbullar

Men hur ska jag få den stackars ecuadorianen att känna sig hemma....?? Visserligen känner han väl till (och är väldigt förtjust i) italiensk culinaria, men kanske något litet inslag.... hmm. Är mojito ecuadorianskt? Eller kommer det från Mexiko, Cuba....?? Måste nog kolla upp det....

Om jag ska hinna med allt så är det nog bäst jag sätter igång nu...

Så här ser det ut från vårt köksfönster. Jag gillar utsikten. På kvällen när vi sitter och äter eller när vi sitter i vardagsrummet (samma utsikt) så kan jag fastna med blicken ut mot la place. Trots att det är bilar som tutar, ambulanser och polisbilar med sirener, karuseller som tjuter, hundar som skäller osv så är det avslappnande på något sätt. Jag gillar verkligen att bo mitt i smeten. Gå ut från porten och ha innerstan runt knuten. Vi pratar om att vi ska köpa hus lite utanför stan, med tanke på framtiden, barn som förhoppningsvis kommer osv, och jag gillar tanken på att ha ett hus med staket omkring, små knattar som springer ut och in barfota, saftkalas på gräsmattan och grillpartyn på terrassen. Men då får man ju inte detta. Stadspulsen. Restaurangerna. Affärerna.  Hmmm dilemma.....

Hej igen!

Rainy wednesday.... Det är fasiken alltså, jag tyckte att somrarna i Sverige var osäkra, regn och 13 grader som standard, men hade man tur ett år sa fick man några veckors sol ändå. Men här har jag aldrig varit med om nåt liknande. Det regnar varje dag!!! Ofta när jag vaknar på morgonen skiner solen in genom fönstret och jag tänker "Äntligen en solig sommardag". Så går jag upp och äter frukost och ser hur det blir mörkare och mörkare på himlen, och sen kommer regnet. Hur sjutton ska man orka med hösten och vintern när man inte får någon solinjektion? TUR att vi ska till Italien i augusti. Där har de solgaranti. Så mycket garanti att man börjar längta efter regn och rusk igen.... Men i år ska jag inte klaga!!

Jag läste ut en bok igår. Mia Törnbloms "Så dumt". En fantastiskt intressant bok. Jag tänkte att jag kanske inte skulle ha så mycket att relatera till i den eftersom hon skriver om sitt drogmissbruk och eftersom jag inte har de problemen så kanske jag inte skulle förstå. Men jag förstod. Jag sträckläste den, grät och skrattade om vartannat. Och fick den där känslan att man inte vill läsa så fort för man vill inte att boken ska ta slut. Mia skriver i boken om hur hon tänkte, hur hon ljög för sig själv och andra, hur hon förträngde saker, hur hon svek och hur hon förstörde sitt liv och andras. Men boken handlar inte främst om drogmissbruk. Och det är det som gör den så intressant. Boken handlar om hur lätt det är att förneka saker som är jobbiga, sopa under mattan, rättfärdiga fel agerande och lura sig själv. Och förlora alldeles för mycket tid. Mia hade tur som klarade sig. Hon fick naturligtvis professionell hjälp, men hon hade inte klarat sig om hon inte hade varit så stark och bestämd själv. Hon VILLE ta sig ur eländet. Hon trodde på sig själv. Hon bestämde sig för att sluta ljuga för sig själv och så började hon plocka ur liken ifrån garderoben ett efter ett.

Boken handlar också mycket om självkänsla. Jag har även läst Mias bok "Självkänsla nu" och jag förstår nu hur hon kom in på det där med självkänsla och att hennes på egen hand utarbetade teorier och metoder för att höja sin självkänsla var en förutsättning för att hon skulle klara sig ur sitt missbruk. Det är stor skillnad på självkänsla och självförtroende. Jag tror att många som har starkt självförtroende döljer med modiga handlingar en egentligen svag självkänsla. Starkt självförtroende är något som man kan klä på sig. Man kan tränga undan rädslan för att misslyckas och utmana sig själv och kasta sig ut. Lyckas man mår man bra. Men har man en svag självkänsla innerst inne så håller man den i schack bara så länge som man lyckas med saker och ting, så länge man har vind i seglen. Minsta motgång så rasar allt.

Sommartips: Läs "Så dumt". Själv ska jag börja fundera över mitt eget värde. I vilka situationer gör jag saker för att jag vill bli omtyckt och uppskattad och i vilka situationer gör jag saker för att jag verkligen vill göra dem?

A`+

Valkommen till min nya blogg. Det har ar lite nytt for mig, jag har aldrig bloggat forut. Jag har ju last andras bloggar och tankt att va haftigt jag skulle ocksa vilja skriva om vardagens sma och stora handelser. Och nu har jag ju massor av tid ocksa och massor av nya intryck att smalta och det ar ju jattebra att gora det i bloggform! Det ser inget vidare ut nu nar jag skriver pa det franska tangentbordet som inte har a, a, o.... Far nog plocka fram min svenska laptop sa prickarna kommer med. Fast nu har jag vant mig vid att tangenterna sitter annorlunda, dar A ska vara sitter Q, dar M ska vara sitter ; osv.... Far vanja om mig igen.

Idag ska jag ga till Mutuelle, som ar den belgiska motsvarigheten till sjukkassan. Maste skriva in mig dar sa jag far ratt till kostnadsfri sjukvard. Kan bli valdigt dyrt annars om jag skulle behova akutvard. Far se hur det gar, de ar inte supereffektiva har i Belgien. Saker och ting fungerar. Bra till och med manga ganger. Men jag blir standigt forvanad over hur administrationen i det har landet liknar administrationen i..... Italien. Jo, det ar sant, myndighetsgubbar och tanter sager saker som typ "Ledsen jag kan inte hjalpa dig" och sa star man dar och "Nehej, och vad ska jag gora da????" Som att kora huvet i vaggen. Finns inget satt. Hemskt ledsen. Hemma i Sverige ar man anda van vid att efter att ha pratat med diverse tonvalstelefoner, kanslister som kopplar vidare och vidare och vidare sa far man anda i slutandan prata med nagon manniska som tar ens personnummer och lovar att kolla upp saken. Det brukar losa sig. Jag blev makta imponerad (las: chockad) nar jag i forra veckan gick till kommunen for att skriva in mig i folkbokforingen. Man fick ta en kolapp och sen sitta och vanta i 3 timmar. Gubben som delade ut kolapparna satt i ett slags trabas (ser lite lustigt ut utan prickar men det ska vara "tra" med tva prickar over a:et, alltsa materialet fran trad, samt "bas" med en prick over a:et, ett sant dar som korna star i) mitt pa golvet med hogar av blanketter och en hel uppsjo av stamplar som han swischade hit och dit: tjoff tjoff tjoff tjoff. Som i Italien jag lovar!!! Jag blev chockad for nu befinner jag mig anda i Nordeuropa. Ok, norra Centraleuropa men anda. Inte vid Medelhavet. Sen fick man alltsa koa i 3 timmar innan man fick komma fram till luckan och fa.... fler stamplar pa fler blanketter och sen.... var det INTE klart med det inte! Nej, om en manad maste jag ga dit igen och ta med mig pass, passfoton, fodelsebevis, aktenskapsbevis (om jag hade varit gift vill saga) mm mm for att fa en bekraftelse (och formodligen fler stamplar) pa att jag skrivit in mig. Det har med "ladda ner blanketten fran var hemsida och skicka in den till oss" har de inte kommit pa an har i Belgien. Har ska man fortfarande gora personliga besok, lamna in kopior pa intyg i tre exemplar, fa stamplar som bevis pa besoket och bade jag och den administrativa personalen ska agna timmar, dagar, veckor at denna byrakrati. Sa min radsla idag ar att de inte kan skriva in mig i sjukkassan eftersom jag annu inte har bekraftelsen fran kommunen. Sa jag far nog komma tillbaka nar jag har ratt stampel pa ratt blankett.

A' tout à l'heure!

P.s. jag skriver pa laptopen nasta gang ;)