Back in old Napoli that's amore!
Nu ar vi tillbaka i Napoli efter en vecka i Ragusa (Sicilien). Vi har badat och solat, dykt och hoppat i vagor, sovit tre timmars eftermiddagslurar, atit fantaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaastisk mat, varit pa vinprovning, besokt en morisk borg, jagat skorpioner pa rummet (ok, en liten liten skorpion, men anda...). Stranden som vi var pa varje dag ar den stranden som Montalbano bor vid i filmerna. Tank va, jag har simmat i samma vatten som Montalbano varje morgon tar en simtur i!! Och jag har ett kort pa mig framfor hans hus ;))
Uppdatering med bilder fran Sicilien kommer inom kort. Nu forsoker jag overleva en forkylning. Jag har vark i hela ansiktet och det sticker i halsen och oronen. Svarmor ar snall som ger mig medicin och vanligt sager at mig att inte sitta i drag. Men nar medicinen smakar banan och draget ar svalkande i 35 graders varme da onskar jag att svarmor vore mer som min egen mamma som ger mig apelsinjuice och glass nar jag ar sjuk och inte tjatar ett endaste dugg.
Uppdatering med bilder fran Sicilien kommer inom kort. Nu forsoker jag overleva en forkylning. Jag har vark i hela ansiktet och det sticker i halsen och oronen. Svarmor ar snall som ger mig medicin och vanligt sager at mig att inte sitta i drag. Men nar medicinen smakar banan och draget ar svalkande i 35 graders varme da onskar jag att svarmor vore mer som min egen mamma som ger mig apelsinjuice och glass nar jag ar sjuk och inte tjatar ett endaste dugg.
Semester!!
Har kommer de forsta semesterbilderna fran resan ner. Har star Fabio och lastar in vaskorna i bilen. Trott efter intensiva veckor pa jobbet men glad att kunna smita ifran jobbet klockan tva pa fredagseftermiddan!
Vi akte genom Schweiz och dar ar naturen sa otroligt vacker. Det ar ett rent noje att aka pa motorvagar som ar kantade med vyer som denna:
Vi sov forsta natten i Basel. Morgonen darpa fortsatte vi nerat. Vi at en pizza till lunch i Locarno vid Lago Maggiore precis innan italienska gransen. Vi kunde varken parkera pa gatan eller kopa glass for vi kom pa att vi bara hade euro... Fabio svor lite over de stela schweizarna som ska halla pa sitt och inte kan anpassa sig till resten av Europa. Jag paminde honom att vi ju fortfarande har kronor i Sverige, och da sa han att vi iallafall ha rokforbud pa restauranger (vilket inte schweizarna har :((( ) I Locarno borjade vi kanna av medelhavsvarmen, det var rejalt svettigt och efter lunchen svalkade jag fotterna i Lago Maggiore:
Vi gjorde ett stopp pa tva natter i Cassine i Piemonte och halsade pa min kompis Laura och hennes familj. Vi gjorde lite sightseeing och akte runt och tittade pa vinodlingar, medeltida palats och vackra stenkyrkor. Det ar sa otroligt vackert dar uppe, sa gront och rent jamfort med sodra Italien. Har star Fabio, Piero och Laura framfor Bollente-kallan pa Piazza della Bollente i Acqui Terme. Acqui ar en gammal kurort med en het kalla mitt i stan. Vattnet som ar valdigt sulfatrikt har en temperatur pa 74,5 grader och rinner ur kallan som ar inbyggd i monumentet pa torget.
Sa har vackert ar det i Pescocostanzo i Abruzzo. En liten by uppe i Appenninerna dar luften ar klar och frisk och husen vitkalkade och pelargonerna valler ut fran fonster och pa trapporna.
Jag i Pescocostanzo bland pelargoner och penséer:
Konstnarsateljé i Pescocostanzo:
Det var forsta delen av resan. Har i Napoli ar det hett och 95 % fuktighet. Vi skar luften med kniv. Nu fortsatter vi soderut mot Sicilien.
Vi akte genom Schweiz och dar ar naturen sa otroligt vacker. Det ar ett rent noje att aka pa motorvagar som ar kantade med vyer som denna:
Vi sov forsta natten i Basel. Morgonen darpa fortsatte vi nerat. Vi at en pizza till lunch i Locarno vid Lago Maggiore precis innan italienska gransen. Vi kunde varken parkera pa gatan eller kopa glass for vi kom pa att vi bara hade euro... Fabio svor lite over de stela schweizarna som ska halla pa sitt och inte kan anpassa sig till resten av Europa. Jag paminde honom att vi ju fortfarande har kronor i Sverige, och da sa han att vi iallafall ha rokforbud pa restauranger (vilket inte schweizarna har :((( ) I Locarno borjade vi kanna av medelhavsvarmen, det var rejalt svettigt och efter lunchen svalkade jag fotterna i Lago Maggiore:
Vi gjorde ett stopp pa tva natter i Cassine i Piemonte och halsade pa min kompis Laura och hennes familj. Vi gjorde lite sightseeing och akte runt och tittade pa vinodlingar, medeltida palats och vackra stenkyrkor. Det ar sa otroligt vackert dar uppe, sa gront och rent jamfort med sodra Italien. Har star Fabio, Piero och Laura framfor Bollente-kallan pa Piazza della Bollente i Acqui Terme. Acqui ar en gammal kurort med en het kalla mitt i stan. Vattnet som ar valdigt sulfatrikt har en temperatur pa 74,5 grader och rinner ur kallan som ar inbyggd i monumentet pa torget.
Sa har vackert ar det i Pescocostanzo i Abruzzo. En liten by uppe i Appenninerna dar luften ar klar och frisk och husen vitkalkade och pelargonerna valler ut fran fonster och pa trapporna.
Jag i Pescocostanzo bland pelargoner och penséer:
Konstnarsateljé i Pescocostanzo:
Det var forsta delen av resan. Har i Napoli ar det hett och 95 % fuktighet. Vi skar luften med kniv. Nu fortsatter vi soderut mot Sicilien.
-1
Imorgon åker vi. Jag längtar som ett barn dan före dopparedan! Jag tror jag har fixat allt nu. Strykit, packat ner kortlek, adapter, telefonladdare....Tog cykeln ner till stan och köpte marmeladgodis som jag ska ge till Laura när vi kommer till henne. Man borde ge bort choklad när man kommer från Belgien, men efter en tågresa+24 timmar i bilen så är den nog inte så kul att få längre.
Att det kan pirra så i magen när man ska resa till ett ställe som man har varit på hundramiljoner gånger redan. Italien har alltid haft den effekten på mig. Pirr i magen. Som att komma hem. Tänk vad många tårar, svordomar, förbannelser som kommit från mig när Italien inte har betett sig som jag tycker att man borde bete sig. Logik, vanligt sunt förnuft, artighet, allas lika värde, byråkrati och stämplar, käringar i snabbköpet som tror de har företräde bara för att de är signore, töntar som tror man är villig bara för att man kommer från samma land som Anita Ekberg.
Men tänk vad underbart det vore om man kunde konsten att leva på samma sätt som italienarna gör. Tänk vad fantastiskt att en italiensk pojke kan säga till sin flicka "titta vad vacker månen är ikväll" eller "ditt leende är mitt solsken" utan att det låter töntigt. Tänk vad fantastiskt att för dem gör det faktiskt skillnad huruvida skinkan de ställer fram på bordet är köpt i butiken i hörnet där de känner ägaren eller på det stora snabbköpet. Tänk vad fantastiskt att gammelmormor som numera är hundra år och inte har alla hästar hemma faktiskt åtnjuter väldigt stor respekt för hon har fostrat elva barn, tvättat, skurat och kokat pasta hela livet och inte en sekund önskat att hon vore någon annan stans.
Fast sen finns det ju väldigt många aspekter av Italien som man inte kan blunda för. Vad händer tex med de gamla som inte har turen att ha några barn som kan ta hand om dem. Vad händer med de arbetslösa som inte har föräldrar som kan försörja dem? Och vad händer med alla unga pojkar som när de står inför valet att knega på en fabrik tolv timmar om dagen för några hundra euro i månaden istället kan välja att jobba för en arbetsgivare där de blir utrustade med motorcykel, mobiltelefon, pistol, samt undan för undan får väldigt mycket status och makt, plus tjänar tio gånger så mycket? Klart de inte väljer fabriken.
Efter dessa reflexioner ska jag gå och lägga ner det sista i väskan...
Att det kan pirra så i magen när man ska resa till ett ställe som man har varit på hundramiljoner gånger redan. Italien har alltid haft den effekten på mig. Pirr i magen. Som att komma hem. Tänk vad många tårar, svordomar, förbannelser som kommit från mig när Italien inte har betett sig som jag tycker att man borde bete sig. Logik, vanligt sunt förnuft, artighet, allas lika värde, byråkrati och stämplar, käringar i snabbköpet som tror de har företräde bara för att de är signore, töntar som tror man är villig bara för att man kommer från samma land som Anita Ekberg.
Men tänk vad underbart det vore om man kunde konsten att leva på samma sätt som italienarna gör. Tänk vad fantastiskt att en italiensk pojke kan säga till sin flicka "titta vad vacker månen är ikväll" eller "ditt leende är mitt solsken" utan att det låter töntigt. Tänk vad fantastiskt att för dem gör det faktiskt skillnad huruvida skinkan de ställer fram på bordet är köpt i butiken i hörnet där de känner ägaren eller på det stora snabbköpet. Tänk vad fantastiskt att gammelmormor som numera är hundra år och inte har alla hästar hemma faktiskt åtnjuter väldigt stor respekt för hon har fostrat elva barn, tvättat, skurat och kokat pasta hela livet och inte en sekund önskat att hon vore någon annan stans.
Fast sen finns det ju väldigt många aspekter av Italien som man inte kan blunda för. Vad händer tex med de gamla som inte har turen att ha några barn som kan ta hand om dem. Vad händer med de arbetslösa som inte har föräldrar som kan försörja dem? Och vad händer med alla unga pojkar som när de står inför valet att knega på en fabrik tolv timmar om dagen för några hundra euro i månaden istället kan välja att jobba för en arbetsgivare där de blir utrustade med motorcykel, mobiltelefon, pistol, samt undan för undan får väldigt mycket status och makt, plus tjänar tio gånger så mycket? Klart de inte väljer fabriken.
Efter dessa reflexioner ska jag gå och lägga ner det sista i väskan...
Skogsbärspaj
Den här pajen lagade jag i söndags. Vi hade Mike, Sue och Louisa på middag och jag tänkte att eftersom de är britter kanske de uppskattar lite nordiska sura sommarsmaker. Italienare kan man ju inte bjuda på sånt. Det ska inte göra ont att äta anser de.... Pajen blev väldigt fin. Det drog sådär skönt i munnen av syran och med lite vaniljglass till blev det en perfekt brytning. Här kommer receptet:
Skogsbärspaj
1 rulle färdig pajdeg
1 sats smuldeg (jag hade även lite havregryn i)
ca 100 gram blåbär
ca 100 gram hallon
ca 100 gram röda vinbär
ca 100 gram björnbär
ett par msk socker
1 msk potatismjöl
Bre ut bären på den färdiga pajdegen i en pajform. Strö över potatismjöl och socker. Täck med smuldegen. Grädda i 200 grader i 20-30 min. Servera med vaniljglass eller vaniljsås.
Cykeltur + packning
Här är min nya fina cykel! En traditionell modell med cykelkorg och 6 växlar. Vi hade bestämt att på lördagen skulle vi vara lite busiga och strunta i att göra allt det som vi annars alltid "måste" göra på lördagar, dvs handla mat, lämna skjortor på kemtvätten, åka runt till olika affärer och fixa en massa andra praktiska saker. Istället skulle vi ta cyklarna och sticka iväg på en utflykt. Först skulle vi "bara" åka och köpa en hjälm, pump och lite andra cykelprylar som vi inte fick tag i på fredagkvällen när vi köpte cykeln. Så vi åkte till Decathlon och när vi ändå var där skulle vi "bara" passa på att besöka en italiensk mataffär som ligger i samma område. Vilken affär! De hade allt som man saknar från Italien: pasta De Cecco (och jag hittade de där stoooora farfalle som jag inte hittar i Barillas sortiment), sughi Saclà, piadine, taralli, tonno Rio Mare, mentine Fondenti, saponette Marsiglia... För att inte tala om chark- och ostdisken. Vi köpte lite salame Milano, prosciutto San Daniele och prosciutto alla brace. Samt ett par mozzarelle campane. Och ett par riktigt fina ciabatte och en pagnottina med soltorkade tomater. Mums. Så när vi var klara med alla inköp som vi inte skulle göra på lördagen var klockan sex. Och eftersom vi hade bestämt att vi skulle gå på bio på kvällen hann vi inte med någon cykeltur...
Men det blev cykeltur på söndan istället. Vi cyklade hem till Valentina och fikade med några andra kompisar och alla deras barn. Där var totalt 6 ungar (+ en i magen). Bara en av dessa var en pojke, och honom dribblade tjejerna lätt bort. De är söta de där små italienska flickorna. Brunt lockigt hår och sådär självklart nonchalanta.
Fabio på cyklen.
Här har vi börjat packningen för semestern. Fabio sa till mig att eftersom vi ska bila den här gången så gör det inget om jag tar med mig lite för mycket kläder. Jag tog honom på orden. Det är ju så jobbigt när man måste hålla sig under 20 kilo, det är ju så svårt att veta vad man kommer att vara på för humör och om man kommer vilja ha den eller den kjolen. Så jag packade ner käder för alla humörsvängningar. Två stora trunkar med kläder samt en trolley med skor och två neccessärer. Men så ska vi ju vara borta i tre veckor också.
