fragolina

Igår var det semifinalen i Eurovision och då blev det festivalmiddag:



Lax- och spenatpaj:

2 färdiga (runda) smördegsplattor
250 gr rökt lax
1 lök
2 vitlöksklyftor (jag frossar just nu i färsk vitlök, den är ju så fräsch och god!!)
en stor påse färsk spenat
en burk ricotta
ett ägg
salt, peppar, muskot, origano, lite färsk hackad chili

Smält ner spenaten och fräs den sen med lök+vitlök+laxen. Blanda i ricottan+kryddorna och knäck i ägget.
Lägg ut ena smördegsrullen (jag köper numera min pajdeg färdig, väldigt smidigt; i min affär finns färdigkavlade runda pajdegar, både vanlig mördeg+smördeg, som bara är att rulla ut i formen) och klicka ut lax- och spenatfyllningen. Lägg över den andra smördegen och knip till i kanterna. Grädda i 200 gr i ca 30 min.

Trots att jag varje år tycker att låtarna bara är skit och att det inte är nåt kul längre, så vill jag ju ändå gärna se festivalen. Har man sett den 34 gånger (med några få undantag) så skulle det kännas konstigt att sluta titta. Bara sådär. Det hör ju till. Man SKA gnälla på låtarna. Man SKA tycka att det var bättre förr.

Tänk den här: http://www.youtube.com/watch?v=9lJCpKDRVII

Eller den här: http://www.youtube.com/watch?v=XJ201pCKEz4

Det var tider det. Det VAR bättre förr.

Men italienarna är inte så dumma ändå. De är inte med längre, de rackarna. De hoppade av med flaggan i topp, efter Toto Cutugnos seger 1990 la de av. De tänkte väl att roligare än såhär blir det inte. Och de hade ju rätt.

http://www.youtube.com/watch?v=-kxIIa6YtFA

Fast man måste nog säga att det var ett riskfyllt drag. När Italiens svar på Kjell Lönnå, med droppande brylcreme, har vunnit, om man då känner att man har gett allt, ja då har man inga höga pretantioner. Fast  det är lite i italienarnas natur att ta ett steg tillbaka när jublet ännu ekar, bli ihågkommen som segrare. Oavsett vad segern gäller.

Nu väntar jag med spänning på torsdagens kvalning. Sen finalen på lördag. Det är lördag hela veckan!