Shopping
Idag ska jag åka med några vänner till Wijnghem som ligger strax utanför Antwerpen. Där finns Belgiens största shoppingcenter. Egentligen skulle det räcka med ett litet litet shoppingcenter för det enda jag verkligen behöver är ett par jeans. Mina gamla som jag har haft i stort sett varje dag i tre år har fått ett stort hål i baken så det är verkligen dags att skaffa ett par nya. Får se vad jag hittar idag. Men hittar jag inga jeans så hittar jag säkert något annat...
Belgiens nationaldag
Idag var det Belgiens nationaldag. Kunde inte finnas ett bättre tillfälle att ta reda på lite mer om landets historia. Vi åkte till Waterloo som ligger ca 12 km söder om Bryssel där vi gick på Wellingtonmuseet. Här fick man veta en massa intressanta saker om Slaget vid Waterloo som stod den 18 juni 1815 mellan Napoleons armé och den allierade styrkan vilken leddes av duke Wellington. Ganska känt är ju att Napoleon besegrades, abdikerade och landsförvisades till St. Helena.
Hertig Wellington, "järnhertigen", här nedan sittande vid skrivbordet i det rum i Waterloo där han sov natten mellan 17 och 18 juni 1815, natten innan slaget, lyckades med sina 67 000 man besegra den överlägsne Napoleon som hade 73 000 man.
Nationaldagen firas den 21 juli då Kung Leopold I denna dag 1831 svor kungaeden och därmed blev det självständiga Kungariket Belgiens förste kung. Det som idag är Belgien ingick på 1500-talet i Nederländerna som då tillhörde Spanien ("Spanska Nedeländerna"). På 1700-talet tillföll dessa områden Österrike och blev då "Österrikiska Nederländerna". Mot slutet av 1700-talet tillföll de Frankrike. Efter Wienkongressen 1815 sammanfördes dessa provinser med den ursprungliga nederländska republikens område till konungariket Nederländerna under huset Oranien. Men detta vållade stora problem eftersom de sammanförda områdena skilde sig kraftigt språkligt, religionsmässigt och även i seder och bruk. 1830 proklamerades Belgiens självständighet från Nederländerna och året därpå kröntes Leopold till landets första kung.
Hertig Wellington, "järnhertigen", här nedan sittande vid skrivbordet i det rum i Waterloo där han sov natten mellan 17 och 18 juni 1815, natten innan slaget, lyckades med sina 67 000 man besegra den överlägsne Napoleon som hade 73 000 man.
Nationaldagen firas den 21 juli då Kung Leopold I denna dag 1831 svor kungaeden och därmed blev det självständiga Kungariket Belgiens förste kung. Det som idag är Belgien ingick på 1500-talet i Nederländerna som då tillhörde Spanien ("Spanska Nedeländerna"). På 1700-talet tillföll dessa områden Österrike och blev då "Österrikiska Nederländerna". Mot slutet av 1700-talet tillföll de Frankrike. Efter Wienkongressen 1815 sammanfördes dessa provinser med den ursprungliga nederländska republikens område till konungariket Nederländerna under huset Oranien. Men detta vållade stora problem eftersom de sammanförda områdena skilde sig kraftigt språkligt, religionsmässigt och även i seder och bruk. 1830 proklamerades Belgiens självständighet från Nederländerna och året därpå kröntes Leopold till landets första kung.
Lördagskväll
Dags att gå och sussa. Vi har väl hunnit med ungefär hälften av det som vi skulle göra idag. Men vi får nog vara nöjda ändå; den här helgen var ägnad åt fredagens flyttkalas och picknicken, vilken ska äga rum imorgon. Idag har vi därför gjort diverse inköp. Picknicken får vi nog dock pga ostadigt väder ha här hemma. Vi skulle göra napolitansk pastiera i eftermiddags, men vi upptäckte att vi glömt att köpa ricotta, vilken är en grundläggande ingrediens. Så vi får ställa klockan tidigt och baka kakan imorgon istället.
Idag har vi även varit på Ikea. Säkert för tjugonde gången sedan i mars.... Vi köpte till tre köksstolar. När dessa monterades så var personen som skruvade (jag nämner inga namn) så ivrig med den nya fina elektriska skruvdragren att skruven skruvades rakt igenom och gick ner i det fina skrivbordet som användes som underlag. Hålet som blev i stolsitsen döljes lätt med den fina dynan som vi köpte till. Hålet i skrivbordet blir knepigare att dölja...
Idag har vi även varit på Ikea. Säkert för tjugonde gången sedan i mars.... Vi köpte till tre köksstolar. När dessa monterades så var personen som skruvade (jag nämner inga namn) så ivrig med den nya fina elektriska skruvdragren att skruven skruvades rakt igenom och gick ner i det fina skrivbordet som användes som underlag. Hålet som blev i stolsitsen döljes lätt med den fina dynan som vi köpte till. Hålet i skrivbordet blir knepigare att dölja...
Puls
Så här ser det ut från vårt köksfönster. Jag gillar utsikten. På kvällen när vi sitter och äter eller när vi sitter i vardagsrummet (samma utsikt) så kan jag fastna med blicken ut mot la place. Trots att det är bilar som tutar, ambulanser och polisbilar med sirener, karuseller som tjuter, hundar som skäller osv så är det avslappnande på något sätt. Jag gillar verkligen att bo mitt i smeten. Gå ut från porten och ha innerstan runt knuten. Vi pratar om att vi ska köpa hus lite utanför stan, med tanke på framtiden, barn som förhoppningsvis kommer osv, och jag gillar tanken på att ha ett hus med staket omkring, små knattar som springer ut och in barfota, saftkalas på gräsmattan och grillpartyn på terrassen. Men då får man ju inte detta. Stadspulsen. Restaurangerna. Affärerna. Hmmm dilemma.....
Så dumt!
Hej igen!
Rainy wednesday.... Det är fasiken alltså, jag tyckte att somrarna i Sverige var osäkra, regn och 13 grader som standard, men hade man tur ett år sa fick man några veckors sol ändå. Men här har jag aldrig varit med om nåt liknande. Det regnar varje dag!!! Ofta när jag vaknar på morgonen skiner solen in genom fönstret och jag tänker "Äntligen en solig sommardag". Så går jag upp och äter frukost och ser hur det blir mörkare och mörkare på himlen, och sen kommer regnet. Hur sjutton ska man orka med hösten och vintern när man inte får någon solinjektion? TUR att vi ska till Italien i augusti. Där har de solgaranti. Så mycket garanti att man börjar längta efter regn och rusk igen.... Men i år ska jag inte klaga!!
Jag läste ut en bok igår. Mia Törnbloms "Så dumt". En fantastiskt intressant bok. Jag tänkte att jag kanske inte skulle ha så mycket att relatera till i den eftersom hon skriver om sitt drogmissbruk och eftersom jag inte har de problemen så kanske jag inte skulle förstå. Men jag förstod. Jag sträckläste den, grät och skrattade om vartannat. Och fick den där känslan att man inte vill läsa så fort för man vill inte att boken ska ta slut. Mia skriver i boken om hur hon tänkte, hur hon ljög för sig själv och andra, hur hon förträngde saker, hur hon svek och hur hon förstörde sitt liv och andras. Men boken handlar inte främst om drogmissbruk. Och det är det som gör den så intressant. Boken handlar om hur lätt det är att förneka saker som är jobbiga, sopa under mattan, rättfärdiga fel agerande och lura sig själv. Och förlora alldeles för mycket tid. Mia hade tur som klarade sig. Hon fick naturligtvis professionell hjälp, men hon hade inte klarat sig om hon inte hade varit så stark och bestämd själv. Hon VILLE ta sig ur eländet. Hon trodde på sig själv. Hon bestämde sig för att sluta ljuga för sig själv och så började hon plocka ur liken ifrån garderoben ett efter ett.
Boken handlar också mycket om självkänsla. Jag har även läst Mias bok "Självkänsla nu" och jag förstår nu hur hon kom in på det där med självkänsla och att hennes på egen hand utarbetade teorier och metoder för att höja sin självkänsla var en förutsättning för att hon skulle klara sig ur sitt missbruk. Det är stor skillnad på självkänsla och självförtroende. Jag tror att många som har starkt självförtroende döljer med modiga handlingar en egentligen svag självkänsla. Starkt självförtroende är något som man kan klä på sig. Man kan tränga undan rädslan för att misslyckas och utmana sig själv och kasta sig ut. Lyckas man mår man bra. Men har man en svag självkänsla innerst inne så håller man den i schack bara så länge som man lyckas med saker och ting, så länge man har vind i seglen. Minsta motgång så rasar allt.
Sommartips: Läs "Så dumt". Själv ska jag börja fundera över mitt eget värde. I vilka situationer gör jag saker för att jag vill bli omtyckt och uppskattad och i vilka situationer gör jag saker för att jag verkligen vill göra dem?
A`+
Rainy wednesday.... Det är fasiken alltså, jag tyckte att somrarna i Sverige var osäkra, regn och 13 grader som standard, men hade man tur ett år sa fick man några veckors sol ändå. Men här har jag aldrig varit med om nåt liknande. Det regnar varje dag!!! Ofta när jag vaknar på morgonen skiner solen in genom fönstret och jag tänker "Äntligen en solig sommardag". Så går jag upp och äter frukost och ser hur det blir mörkare och mörkare på himlen, och sen kommer regnet. Hur sjutton ska man orka med hösten och vintern när man inte får någon solinjektion? TUR att vi ska till Italien i augusti. Där har de solgaranti. Så mycket garanti att man börjar längta efter regn och rusk igen.... Men i år ska jag inte klaga!!
Jag läste ut en bok igår. Mia Törnbloms "Så dumt". En fantastiskt intressant bok. Jag tänkte att jag kanske inte skulle ha så mycket att relatera till i den eftersom hon skriver om sitt drogmissbruk och eftersom jag inte har de problemen så kanske jag inte skulle förstå. Men jag förstod. Jag sträckläste den, grät och skrattade om vartannat. Och fick den där känslan att man inte vill läsa så fort för man vill inte att boken ska ta slut. Mia skriver i boken om hur hon tänkte, hur hon ljög för sig själv och andra, hur hon förträngde saker, hur hon svek och hur hon förstörde sitt liv och andras. Men boken handlar inte främst om drogmissbruk. Och det är det som gör den så intressant. Boken handlar om hur lätt det är att förneka saker som är jobbiga, sopa under mattan, rättfärdiga fel agerande och lura sig själv. Och förlora alldeles för mycket tid. Mia hade tur som klarade sig. Hon fick naturligtvis professionell hjälp, men hon hade inte klarat sig om hon inte hade varit så stark och bestämd själv. Hon VILLE ta sig ur eländet. Hon trodde på sig själv. Hon bestämde sig för att sluta ljuga för sig själv och så började hon plocka ur liken ifrån garderoben ett efter ett.
Boken handlar också mycket om självkänsla. Jag har även läst Mias bok "Självkänsla nu" och jag förstår nu hur hon kom in på det där med självkänsla och att hennes på egen hand utarbetade teorier och metoder för att höja sin självkänsla var en förutsättning för att hon skulle klara sig ur sitt missbruk. Det är stor skillnad på självkänsla och självförtroende. Jag tror att många som har starkt självförtroende döljer med modiga handlingar en egentligen svag självkänsla. Starkt självförtroende är något som man kan klä på sig. Man kan tränga undan rädslan för att misslyckas och utmana sig själv och kasta sig ut. Lyckas man mår man bra. Men har man en svag självkänsla innerst inne så håller man den i schack bara så länge som man lyckas med saker och ting, så länge man har vind i seglen. Minsta motgång så rasar allt.
Sommartips: Läs "Så dumt". Själv ska jag börja fundera över mitt eget värde. I vilka situationer gör jag saker för att jag vill bli omtyckt och uppskattad och i vilka situationer gör jag saker för att jag verkligen vill göra dem?
A`+
Jag har blivit med blogg
Valkommen till min nya blogg. Det har ar lite nytt for mig, jag har aldrig bloggat forut. Jag har ju last andras bloggar och tankt att va haftigt jag skulle ocksa vilja skriva om vardagens sma och stora handelser. Och nu har jag ju massor av tid ocksa och massor av nya intryck att smalta och det ar ju jattebra att gora det i bloggform! Det ser inget vidare ut nu nar jag skriver pa det franska tangentbordet som inte har a, a, o.... Far nog plocka fram min svenska laptop sa prickarna kommer med. Fast nu har jag vant mig vid att tangenterna sitter annorlunda, dar A ska vara sitter Q, dar M ska vara sitter ; osv.... Far vanja om mig igen.
Idag ska jag ga till Mutuelle, som ar den belgiska motsvarigheten till sjukkassan. Maste skriva in mig dar sa jag far ratt till kostnadsfri sjukvard. Kan bli valdigt dyrt annars om jag skulle behova akutvard. Far se hur det gar, de ar inte supereffektiva har i Belgien. Saker och ting fungerar. Bra till och med manga ganger. Men jag blir standigt forvanad over hur administrationen i det har landet liknar administrationen i..... Italien. Jo, det ar sant, myndighetsgubbar och tanter sager saker som typ "Ledsen jag kan inte hjalpa dig" och sa star man dar och "Nehej, och vad ska jag gora da????" Som att kora huvet i vaggen. Finns inget satt. Hemskt ledsen. Hemma i Sverige ar man anda van vid att efter att ha pratat med diverse tonvalstelefoner, kanslister som kopplar vidare och vidare och vidare sa far man anda i slutandan prata med nagon manniska som tar ens personnummer och lovar att kolla upp saken. Det brukar losa sig. Jag blev makta imponerad (las: chockad) nar jag i forra veckan gick till kommunen for att skriva in mig i folkbokforingen. Man fick ta en kolapp och sen sitta och vanta i 3 timmar. Gubben som delade ut kolapparna satt i ett slags trabas (ser lite lustigt ut utan prickar men det ska vara "tra" med tva prickar over a:et, alltsa materialet fran trad, samt "bas" med en prick over a:et, ett sant dar som korna star i) mitt pa golvet med hogar av blanketter och en hel uppsjo av stamplar som han swischade hit och dit: tjoff tjoff tjoff tjoff. Som i Italien jag lovar!!! Jag blev chockad for nu befinner jag mig anda i Nordeuropa. Ok, norra Centraleuropa men anda. Inte vid Medelhavet. Sen fick man alltsa koa i 3 timmar innan man fick komma fram till luckan och fa.... fler stamplar pa fler blanketter och sen.... var det INTE klart med det inte! Nej, om en manad maste jag ga dit igen och ta med mig pass, passfoton, fodelsebevis, aktenskapsbevis (om jag hade varit gift vill saga) mm mm for att fa en bekraftelse (och formodligen fler stamplar) pa att jag skrivit in mig. Det har med "ladda ner blanketten fran var hemsida och skicka in den till oss" har de inte kommit pa an har i Belgien. Har ska man fortfarande gora personliga besok, lamna in kopior pa intyg i tre exemplar, fa stamplar som bevis pa besoket och bade jag och den administrativa personalen ska agna timmar, dagar, veckor at denna byrakrati. Sa min radsla idag ar att de inte kan skriva in mig i sjukkassan eftersom jag annu inte har bekraftelsen fran kommunen. Sa jag far nog komma tillbaka nar jag har ratt stampel pa ratt blankett.
A' tout à l'heure!
P.s. jag skriver pa laptopen nasta gang ;)
Idag ska jag ga till Mutuelle, som ar den belgiska motsvarigheten till sjukkassan. Maste skriva in mig dar sa jag far ratt till kostnadsfri sjukvard. Kan bli valdigt dyrt annars om jag skulle behova akutvard. Far se hur det gar, de ar inte supereffektiva har i Belgien. Saker och ting fungerar. Bra till och med manga ganger. Men jag blir standigt forvanad over hur administrationen i det har landet liknar administrationen i..... Italien. Jo, det ar sant, myndighetsgubbar och tanter sager saker som typ "Ledsen jag kan inte hjalpa dig" och sa star man dar och "Nehej, och vad ska jag gora da????" Som att kora huvet i vaggen. Finns inget satt. Hemskt ledsen. Hemma i Sverige ar man anda van vid att efter att ha pratat med diverse tonvalstelefoner, kanslister som kopplar vidare och vidare och vidare sa far man anda i slutandan prata med nagon manniska som tar ens personnummer och lovar att kolla upp saken. Det brukar losa sig. Jag blev makta imponerad (las: chockad) nar jag i forra veckan gick till kommunen for att skriva in mig i folkbokforingen. Man fick ta en kolapp och sen sitta och vanta i 3 timmar. Gubben som delade ut kolapparna satt i ett slags trabas (ser lite lustigt ut utan prickar men det ska vara "tra" med tva prickar over a:et, alltsa materialet fran trad, samt "bas" med en prick over a:et, ett sant dar som korna star i) mitt pa golvet med hogar av blanketter och en hel uppsjo av stamplar som han swischade hit och dit: tjoff tjoff tjoff tjoff. Som i Italien jag lovar!!! Jag blev chockad for nu befinner jag mig anda i Nordeuropa. Ok, norra Centraleuropa men anda. Inte vid Medelhavet. Sen fick man alltsa koa i 3 timmar innan man fick komma fram till luckan och fa.... fler stamplar pa fler blanketter och sen.... var det INTE klart med det inte! Nej, om en manad maste jag ga dit igen och ta med mig pass, passfoton, fodelsebevis, aktenskapsbevis (om jag hade varit gift vill saga) mm mm for att fa en bekraftelse (och formodligen fler stamplar) pa att jag skrivit in mig. Det har med "ladda ner blanketten fran var hemsida och skicka in den till oss" har de inte kommit pa an har i Belgien. Har ska man fortfarande gora personliga besok, lamna in kopior pa intyg i tre exemplar, fa stamplar som bevis pa besoket och bade jag och den administrativa personalen ska agna timmar, dagar, veckor at denna byrakrati. Sa min radsla idag ar att de inte kan skriva in mig i sjukkassan eftersom jag annu inte har bekraftelsen fran kommunen. Sa jag far nog komma tillbaka nar jag har ratt stampel pa ratt blankett.
A' tout à l'heure!
P.s. jag skriver pa laptopen nasta gang ;)
